Nya Zeeland

Alla som rest med ia vet att man förr eller senare hamnar på
ett slakteri. Så även jag…

Nya Zeeland har både jordbävningar och vulkaner. Huvudstaden
Wellington (där vi var några dagar) har ca 1500 uppmätta jordbävningar varje
år, men har inte haft några allvarliga sedan 1855, och vi kände inga. För knappt två år sedan
drabbades Christchurch av en jordbävning, med ca 180 döda. Stora delar av centrala
staden skadades och Christchurch Cathedral
förstördes.

Området runt Rotorua drabbades 1886 av ett stort vulkanutbrott,
berget spräcktes och 22 eldpelare sprutade ut lava och aska. Tre
maoribosättningar försvann (ca 120 döda). I Rotorua bubblar det fortfarande i sjöarna, och sprutar ånga från bergsklipporna. Över stan ligger en lätt doft av svavel.

Vi passade på att ta ett dopp i en pool i ”Polynesian Spa”.

I Whakarewarewa besökte vi en maoriby som ligger i ett område med mycket
geotermisk aktivitet med sprutande gejsrar och bubblande gyttjepölar. Man kokar
sin mat i gemensamma kokgropar och badar i gemensamhetsbad med vatten från
heta källor.

Pohutu Gejser

Några mil söder om Rotorua ligger Waimangu Volcanic Valley och där gjorde vi en vandring några kilometer och fick se många exempel på att det läcker genom jordskorpan. Bubblande gyttjepölar, ”kokande” sjöar, och ångpustar från berget. Så sent som 1973 skedde ett utbrott som förändrade naturen.

Med ångan och vattnet som strömmar upp följer många kemiska föreningar och därför bildas avlagringar i många olika färger.

Nu blir det några dagar med mindre aktiviteter så att vi kan vila upp oss.

Hans-Göran och ia

Efter ett par dagar i Hamilton för att tvätta och packa om så fortsatte vi norrut. Med ia vid ratten så styrde vi genom Auckland mot Cape Reinga, nordspetsen på Nordön. Där Tasmanska sjön (mot Australien) och Stilla havet möts (se vågbrytningarna). Här står vi nu 145 mil norr ifrån den sydligaste punkten, Slope Point som vi besökte för två veckor sedan. Vi hade strålande väder, och solen stod nästan rakt över våra huvuden.

Vi bodde i Paihia, och där gjordes den första fredsöverenskommelsen, ”Treaty of Waitangi”” mellan maorierna och engelsmännen 1840. Vi besökte museet, gick en guidad tur och såg en kulturuppvisning med en traditionell hälsningsceremoni, musik och dans.

Allt detta var dock bara uppvärmning för det stora mötet med ”Tane Mahuta” (Skogens Gud).

Först gick vi en guidad tur med en maori, som berättade om skogen,
talade vördnadsfullt till träden, sjöng och spelade flöjt.

Det blev en
minnesvärd kväll i skogen med kauriträd i olika storlekar. Vi fick också
se morepork, en av Nya Zeelands två överlevande ursprungliga ugglor.
En hona och en unge satte sig på en kvist bara 5 meter ifrån oss.

Tane Mahuta beräknas vara mellan 1250 och 2000 år, alltså ganska stor redan när Nya Zealand befolkades av maorierna.

Det är omöjligt att på en liten bild visa hur stora kauriträden verkligen är, men måtten kan möjligen ge en ledtråd om hur stor Tane Mahuta är.

Hans-Göran framför Tane Mahuta.

Ett ”litet”, icke namngivet träd.

Vi tittade också på ett annat stort träd ”Te Matua Ngahere” (Skogens fader), kortare men grövre.

På kaurimuseet i Matakohe kunde vi också se att det funnits ännu större träd. Tane Mahuta är andra cirkeln inifrån, Te Matua Ngahere är tredje inifrån. Cirklarna visar hur grova träden är/var, jämfört med stolarna på golvet.

Hans-Göran och ia

Här i Wanaka är det nästan 30 Gr, men vi ser snö på bergen i bakgrunden.

Tomten har just varit här hos oss.

Hälsningar från Hans-Göran och ia

Innan middag på fredag em så hann vi med ett snabbt besök vid ”Hot Water Beach”. Där finns det ”spots” där det strömmar upp vatten som värmts upp av het lava. Inget bad eftersom det finns många farliga undervattensströmmar där många dumdristiga turister råkat illa ut.

Badade gjorde vi däremot i Hahei innan middag.

Under lördagen så tog Dawn oss runt på utflykt runt Coromandelhalvön. Från öst till väst körde vi på en grusväg som liknade en berg och dalbana, upp och ner, och oändligt många kurvor. Ibland såg vi våra egna bakljus. Här stannade vi och jag fick se det första stora kauriträdet, det kallas ”Square Kauri” och beräknas vara ca 1200 år. Skogen där kauriträdet växer är frodig och en typ av regnskog.

På kvällen anslöt Rodney och barnbarnet Jarrod.

Vid söndag frukost tände vi det tredje adventsljuset. Sedan badade ia och jag medan Rodney och Jarrod som är mera vana vid havet snorklade. Under eftermiddagen vandrade ia och jag till Cathedral Cove, en promenad på ca 45 min enkel väg. Strålande väder.

Stillsam middag, som vanligt BBQ. Vi passade på att visa upp filmen från vårt bröllop, och alla tyckte det var så vackert.

Måndag morgon vaknade vi till ett stilla regn, men kände oss lyckliga för att vi haft ytterligare en fin sommarhelg vid havet.

Hans-Göran och ia

Åter från Auckland så packade vi om och körde till familjen Rodney och Dawn Dixons farm, Pukewaimai. ia har känt Rodney och Dawn sen länge, och dom har varit som hennes andra familj i NZ. På gården finns köttdjur, hjortar, får, getter förutom hundar, hästar, katter, höns.

Rodney visade oss hur man klipper ett får och tog oss sedan runt på ägorna (ca 120 ha) med sin fyrhjuling. Eftersom det är så backigt så är det bara betesmark. På kvällen var det grillfest med några grannar inbjudna.

Fredag förmiddag förberedde vi avresa till deras stuga på semesterorten Hahei, vid havet på östkusten uppe på halvön Coromandel.

Tisdag anlände vi till Auckland, Nya Zeeland på eftermiddagen. Vi blev hämtade på flygplatsen av Pete, en av ia:s tidigare kollegor, och åkte sedan ca 1,5 timme till Hamilton där vi ska bo några dagar. Efter en snabb dusch och en kort ”nap” så blev det middag, men sedan isäng igen. Vi är både jetlaggade trötta av flygresan.

Efter 10 timmars sömn så kändes det bättre.

Första dagen så passade ia på att visa några av dom platser där hon bott under sin tid i Hamilton, och vi gjorde även en kort promenad längs floden där jag fick se en del av den gröna växtligheten.

Promenad vid Waikato-floden. En fuktig (regnig) men skön dag (+19 C). Längs med floden finns fina promenadvägar på båda sidor. På bilderna syns en vanlig växt (trädormbunke/tree fern) i Nya Zeeland. Som syns utvecklas bladen precis som på våra mindre ormbunkar, men i jätteformat.

Det hoprullade bladet på en ormbunke kallas ”koru” på Maori-språk och betyder ”ögla”. Korun symboliserar för Maorierna nytt liv, tillväxt, styrka och fred.

Hans-Göran och ia

Hej alla

Vi har anlänt till Kuala Lumpur utan problem. Checkat in på vårt hotell och ätit en enkel middag. Det blir en tidig kväll, eftersom natten på flyget, och jetlaggen känns av.

Att vi är i Kuala Lumpur kan ni se på denna bild.

Nu är det dags att gå och sova…

Hans-Göran

Kuala Lumpur
Invånare: Cirka 1,8 miljoner.
Restid: Från Europa cirka 12 timmar.
Pass och visum: Visum behövs inte för svenska medborgare.
Hälsa: För besök i Kuala Lumpur endast hepatit, i andra delar av Malaysia även malaria.
Valuta: 1 ringgit = 2:20 svenska kronor, 100 svenska kronor = 45 ringgit.
Prisnivå: Det mesta är mycket billigare än i Sverige.
Tid: När klockan är 12 i Sverige är den 19 i Kuala Lumpur.

På bilden ser vi både tv-tornet Menara tower och Petrona Twin Towers. Kanske får jag upp ia i något.

Hans-Göran